Infinito Punto Rojo

Enzo, för 29 år sedan, kom du in i mitt liv. Även om jag inte kan krama dig, eller önska dig grattis på födelsedagen, känner jag att du är med mig vart jag än går. Jag vill tacka dig för all din kärlek och all den styrka du har gett mig.  Ditt ljus lyser i mörkret! Jag älskar dig min son.  (1991-11-28 / 2020-09-09)

  Just nu vill jag bara skrika av smärta! Jag skulle vilja springa tillbaka i tiden, vrida och vända på allt tills du är här igen med mig, min älskade son. Hur går man vidare? ¡En este momento, solo quiero gritar de dolor! Me gustaría correr atrás en el tiempo, revolver y dar vuelta todo hasta que estés aquí de nuevo conmigo, mi amado hijo. ¿Cómo se sigue?

Den 9 september miste jag dig, min älskade, Enzo. Två månader har gått och jag känner idag att jag kommer att drunkna i sorgen.  El 9 de septiembre te perdí, mi amado Enzo. Han pasado dos meses y hoy siento que me voy a ahogar en la pena.

  Din död gör ont i mig på alla sätt en smärta kan tänkas på eller kännas vid. Det gör ont i mig att inte ha vetat vad jag skulle göra för att komma dig närmare dina sista dagar Jag är överväldigad av den tid som stannat, dödens icke-tid, denna tid då jag hänger som i luften med dig. Min son. Me duele tu muerte de todas las formas que un dolor se pueda pensar, se pueda sentir. Me lacera el no haber sabido cómo llegar a vos en tus últimos días. Me abruma el tiempo detenido, el no-tiempo de la muerte, el tiempo en el que estoy suspendida con vos. Hijo mío.

  Video

Tal från Rättvisepartiet Socialisterna  Det är med stor saknad och förtvivlan som vi den 6 oktober tog farväl av Enzo Costa Nahuel. Väldigt många vänner och kamrater hade samlats på Norra begravningsplatsen i Stockholm för att dela den oerhörda sorgen med hans moder, syster och broder. Vi skapade gemensamt ceremonin med mycket blommor, fackliga baner, vackra bilder, sånger och tal, som framför allt speglade Enzos fantastiska engagemang inte minst i Byggnads. Här är ett av talen från oss i Rättvisepartiet Socialisterna.  Enzo, du var min kamrat. Du var mångas kamrat. Du var kamrat i den socialistiska rörelsen som behövde dig och som du behöv de och som vi byggde tillsammans. När du kom med så hände det saker. Du var den sortens kam- rat som det växte om, som vart du än gick sköt det upp gröna skott av organisering kring. Det spirade. På skolan startade du Studenter mot rasism. Det var på den tiden när vi kunde samlas 10 000 på Sergels torg i protest när Sverigedemokraterna hade...

Min son, jag kommer aldrig att förlåta mig själv för att jag lämnade dig ensam när du bad mig göra det. När du upprepade gång på gång att du behövde vara ensam. Hur kunde jag ha så fel? Skulle något ha förändrats? Kanske hade resultatet blivit detsamma men jag skulle känna att jag kämpade till slutet. Min tystnad var också ett sätt att försöka hjälpa dig, efter experternas rekommendationer, ett sätt för dig att reagera och vilja komma tillbaka till oss. Jag slutade aldrig tänka på dig. Den natten kunde jag inte somna, tittade på dina bilder och tänkte på dig. Jag tror inte att du kände det. Jag kan inte föreställa mig din sista natt, vad du kände, som fick dig att vilja avsluta allt. Jag känner hur smärtan sliter sönder mig och inte låter mig andas. Enzo nu återstår det för dig  det bara att släppa taget och återvända till ljuset. Jag ska på något sätt komma vidare, jag lovar dig. Enzo, om du kan höra mig nu, vill jag att du ska veta att jag älskar dig, till oändlighetens röda punk...