TILL MINNE AV ENZO COSTA NAHUEL

Tal från Rättvisepartiet Socialisterna 

Det är med stor saknad och förtvivlan som vi den 6 oktober tog farväl av Enzo Costa Nahuel. Väldigt många vänner och kamrater hade samlats på Norra begravningsplatsen i Stockholm för att dela den oerhörda sorgen med hans moder, syster och broder. Vi skapade gemensamt ceremonin med mycket blommor, fackliga baner, vackra bilder, sånger och tal, som framför allt speglade Enzos fantastiska engagemang inte minst i Byggnads.

Här är ett av talen från oss i Rättvisepartiet Socialisterna. 

Enzo, du var min kamrat. Du var mångas kamrat. Du var kamrat i den socialistiska rörelsen som behövde dig och som du behöv

de och som vi byggde tillsammans. När du kom med så hände det saker. Du var den sortens kam- rat som det växte om, som vart du än gick sköt det upp gröna skott av organisering kring. Det spirade.

På skolan startade du Studenter mot rasism. Det var på den tiden när vi kunde samlas 10 000 på Sergels torg i protest när Sverigedemokraterna hade blivit invalda i riksdagen. Du kom på att vi skulle uppmärksamma deras 25-årsdag. Att vi skulle avslöja SD:s nazistiska rötter genom en demonstration och utställning. Vissa kamrater står för den långsiktiga organiseringen, andra

sätter igång. Du var en igångsättare. En poet. När du satte ord på vad som behövdes så hände det.

Det räckte inte med antirasismen. Du skapade namnet på vår teoretiska fördjupning den hösten: Socialism i Rörelse.

En historisk händelse var du speciellt stolt över och det är vi alla. En händelse som skapade nya ord, nya dikter. "Att kärrtorpa" betyder att köra ut nazisterna i skogen. När nazisterna kom som en beväpnad trupp för att slå ned barn, gamla och alla antirasister i Kärrtorp stod du Enzo som konferencier vid mikrofonen. Och det var du som manade till motstånd. Du ropade ut "Ta in barnen på ICA och sätt dem i säkerhet. Vi andra tar varandras händer, formerar kedjor och går efter dem. No pasaran!. Här ska de inte passera".

Nazisterna flydde ut i skogen och en vecka senare var vi 20 000 som firade och lovade varandra att aldrig släppa fram nazisterna. Du Enzo var åter den som presenterade talarna och du såg till att det var arbetares röster som hördes. De borgerliga ledarskribenterna blev så sura över det där medan vanliga knegares hjärta slog desto hårdare. Det var deras tur nu.

Rörelsen hade behövt mer av dig Enzo. Men alla ljus brinner inte lika länge. Vissa ljus brinner kanske kortare, men desto starkare. Så starkt.

Det du har skapat finns kvar för alltid. Det är väldigt viktiga länkar i den långa, långa kedjan av människors liv, av kamp, av glädje och sorg

Du stod inte bara för stort mod. Du gjorde det med stor värme och kärlek, med musik och lust. Det var inte lätt. Det var svarta stunder också. Men du kämpade vidare och det är vi evigt tack- samma för. I dina spår gror redan nya frön. 

Tack Enzo