Infinito Punto Rojo

  Fyra år har gått sedan den dagen som kändes omöjlig att överleva – dagen jag fick veta att min son inte längre orkade kämpa. Den morgonen vaknade jag klockan fem. Obduktionsläkaren sa att det mycket väl kunde vara den tid han lämnade oss. Idag vaknade jag igen klockan fem. Jag överlevde, och jag lever. Och min älskade son lever också, för alltid i mitt hjärta.

När ja kom hem skapade jag den här bilden.  Den 15 december markerar tio år sedan händelserna i Kärrtorp, där en antirasistisk manifestation attackerades av Nordiska Motståndsrörelsen men lyckades driva bort nazisterna. Veckan efter samlades nästan 20 000 deltagare i den största antirasistiska demonstrationen i svensk historia. Linje 17 Mot Rasism arrangerade evenemanget "Kärrtorp 10 år" idag16 december för att minnas och reflektera över denna historiska dag, utvärdera den nuvarande antirasismen och blicka framåt mot den framtida kampen mot rasism. Jag tog mig dit. Kände på mig att du hade veltat vara där idag.  Din syster bor där nu på förorten son inte lät sig skrämmas. Hon var med mig. Det kändes hoppfullt.  Jag tog med fotot Natalia Medina hade tagit på dig och vi hade på din begravning. Hon tog det här bilden på oss två på platsen där du stod och pratade för 10 år sedan. Natalia om ditt deltagande på manifestationen den 15 december 2013

Mucha nieve. Sigo enferma. Me costó mucho llegar y ya no estás ahí. Y me cuesta también cada vez más imaginarme como sería nurstra vida si no te hubieras ido y los atatdeceres me siguen llenando de lágtimas el corazón. 

Min älskade Enzo, kommer alltid att ha ditt leende inom mig, dina fina mörka ögon. Ditt hår så likt mitt. De djupa frågorna som du ställde sedan du var liten. Din "Jag älskar dig mami till oändlighetens oändliga röda punkt". Jag vill inte glömma din doft. Den har försvunnit nu från dina saker. Men du kommer aldrig att försvinna. Jag gråter fortfarande när någon frågar hur många barn jag har. Jag är fortfarande din mamma. Ibland känns det som om du har rest långt bort och skickar meddelanden till mig. Ibland känns det som om du aldrig har lämnat oss. Ibland är tystnad så tungt och starkt så att hjärtat vill inte längre slå. Jag har lärt mig så mycket under de här tre åren. Jag önskar att jag hade haft de verktyg som jag har idag för att kunna hjälpa dig. Mitt älskade, älskade barn.   

  Min älskade, vackra och modige son, du fortsätter att göra skillnad. Du har gett mig kraften att engagera mig i mitt eget välmående för att kunna stödja andra. Genom ditt liv och din död har jag fått insikter som har förändrat allting och gett livet mening, även för mig som har kämpat med trauma och förlust och mötts av en kall värld. Vi visste båda innerst inne att om man vill förändra världen måste man först skapa förändring inom sig själv. Man kan helt enkelt inte ge det man inte har själv. Jag vet att du ville skydda oss från mörkret. Jag vet att du ville ha frid. Jag önskar att jag kunde ha gett dig den friden, men tyvärr fanns den inte inom mig själv. Allt jag har lärt mig genom vår resa kommer aldrig att fastna i skuldkänslor eller ältande. Jag vill lära mig, jag vill göra för dina syskon, som inte heller har mått bra, det som jag inte kunde göra för att hjälpa dig. Jag sprang efter dig och ville hjälpa dig, men du sprang ifrån mig. Jag vill inte fortsätta springa genom livet.

Aunque el invierno se resiste a partir, en tu memoria, amado hijo, invito a esta tercera primavera a florecer y llenar el mundo de vida, luz y color.  Vives por siempre en mí. Te amo hasta el infinito punto rojo 🔴

  Nu har din lillasyster skrivit på ett förstahandskontrakt på en ungdomslägenhet och av alla ställen i Stockholm ligger den i ”förorten som inte lät sig skrämmas”. Väldigt starka känslor när vi var på besök i Kärrtorp idag,  dit din syster kommer att flytta till och där du stod, så här års för 9 år sedan, och kämpade för medmänsklighet och mot hat. Glädje, sorg och allt däremellan. Den röda tråden är kärleken. Till syrran 16 år. Vi lever i en hård värld, men tillsammans är vi starka. Ta hand om dig och de omkring dig, håll huvudet högt. Med kärlek, Enzo Jag var där, på den stora Manifestationen den 22/12-2013 och när du spelade med Cykelsällskapet på Reflexen året därpå. I Kärrtorp fick jag också mitt första jobb som teaterassistent på Vår Teater, på 80-talet. Boken som jag fick som avskedspresent har jag kvar. Den har följt  med till Argentina och tillbaka till Sverige. Vi har bläddrat i den tillsammans många gånger. Du gillade den så mycket när du var liten.  Enzo, jag saknar så din