760 soluppgångar

760 soluppgångar

Min kropp gav liv åt din kropp.

Jag skyddade dig i min mage.

Vägledde med kärlek dina steg så att du skulle leva,

och ylande av hjälplöshet och smärta

var jag tvungen att återlämna din kropp till jorden.

Din själ gav liv åt min kropp.

Den gav mig skydd och värme.

Den vägledde mig med kärlek och närvaro

så att jag inte skulle dö.

Din kropp täckt av tårar och blommor

omgiven av träd och fåglar,

rör sig gradvis bort från mitt minne.

Den blir ett med jorden.

760 soluppgångar till din röst i tystnad

och vi två fortfarande bebor

denna kärlek som överskrider din död,

som inte förstår om kroppar eller själar,

som inte bryr sig om rum eller tid.

760 amaneceres

Mi cuerpo dio vida a tu cuerpo.

Te albergué en mi vientre.

Guíe con amor tus pasos para que vivieras,

y aullando de impotencia y dolor

tuve que devolver tu cuerpo a la tierra.

Tu alma dio vida a mi cuerpo.

Me dio abrigo y amparo.

Me guío con presencia y amor

para que no muriera.

Tu cuerpo cubierto de lágrimas y flores

rodeado de árboles y pájaros,

se va alejando de a poco en mi memoria,

se va haciendo uno con la tierra.

760 amaneceres a tu voz en silencio,

y seguimos los dos habitando

este amor que trasciende tu muerte,

que no entiende de cuerpos, ni de almas,

ni le importa el espacio o el tiempo.